Att pröva mig fram på gimp, photoshop och pilr gör mig irriterad. jag har inget tålamod! Om jag bara hade haft någon att fråga om råd. Hur gör en? Skit också!
torsdag 27 december 2012
lördag 22 december 2012
Kreativiteten
Jag tror att febern har hverhettat kreativitete. den har liksom kommit ur balans. Nåväl, den kommer nog igen. Sitter o försöker lära mig pixlr och kämpar med att locka fram kreativiteten. den komer nog tillbaka som småningom.
God jul till er alla!
God jul till er alla!
tisdag 18 december 2012
Reklam: "Oh, Lola!"
Jag klickade mig viarepå Aftonbladet. Där kom jag fram till ett pogram där de diskuterade om denna bilden är barnpornografisk eller inte. De två programledarna var inte överens. Den ena menade på att "hon faktiskt är 17 år gammal" medan den andra störde sig på "flaskan som står upp ur skötet som en fallossymbol".
Vad tycker ni?
Tidningar på nätet
Jag surfar runt bland olika tidningar på nätet. Jag tittar på det visuella. Valet av bilder.
Först av främst är det väldigt normativa personer som syns. normfuntionella, nornvita - om det inte handlar om "utikes" eller "de där bråkiga", väldigt normativa könsuttyck. Jag letade efter en person med ett synligt handikapp i en nyhetsartickel - vilken som helst och inte som handlar om funktionsnedsättning. Jag hittade ingen.
Sedan tänkte jag på det vanligt föörekommande fenomenet att det är bilder på förstasidan för att locka till sig läsare, men att den bilden ofta inte finns med när en trycker på artiklen för att läsa den. Jag la bara märke till det och har inget mer att säga om det.
Jag jämförde Fria med DN lite kort. Jag kollade på Ämnena och valet av saker att skriva om. På DN finns det reklamer om bröstförstoringar och medel mot gles hårväxt. På Fria kan vi se reklamer om hbtq, en sida som samlar vego-utbudet, någon reklam för en anarkistisk tidning. Vi an se lite skillnad. Vi kan se att tidningarnariktar sig till olika målgrupper.
Först av främst är det väldigt normativa personer som syns. normfuntionella, nornvita - om det inte handlar om "utikes" eller "de där bråkiga", väldigt normativa könsuttyck. Jag letade efter en person med ett synligt handikapp i en nyhetsartickel - vilken som helst och inte som handlar om funktionsnedsättning. Jag hittade ingen.
Sedan tänkte jag på det vanligt föörekommande fenomenet att det är bilder på förstasidan för att locka till sig läsare, men att den bilden ofta inte finns med när en trycker på artiklen för att läsa den. Jag la bara märke till det och har inget mer att säga om det.
Jag jämförde Fria med DN lite kort. Jag kollade på Ämnena och valet av saker att skriva om. På DN finns det reklamer om bröstförstoringar och medel mot gles hårväxt. På Fria kan vi se reklamer om hbtq, en sida som samlar vego-utbudet, någon reklam för en anarkistisk tidning. Vi an se lite skillnad. Vi kan se att tidningarnariktar sig till olika målgrupper.
Den översta är en skärmdump från DN och den andra från fria tidningen. Både reklam och innehåll skiljer tidningarna åt.
Utverdering av höstens VFT mål
Nu har jag suttit och skrivit min utverdering av höstens VFT mål. Jag kommer på mig själv gång på gång med att vara för noggrann med saker som inte ska vara så petigt utförda. Jag är nog inte så svensk. JAg vet inte vad ordet "Lagom" betyder. Och tro mig, det är inte en bra egenskap. Jag hade önskat att jag kände till ordet Lagom.
I morgon ska vi ha en föreläsning om portfoliebedömning. Det ska bli trevligt.
I morgon ska vi ha en föreläsning om portfoliebedömning. Det ska bli trevligt.
tisdag 11 december 2012
Teater 2.0
Artiklen "ung scen skapar med publiken" i nr 3.12 i tidningen Uttryck fick mig att tänka på interaktiv teater. Jag kom att tänka på en teatervisning jag var på i somras. Publiken slussades rumt, fick ögombildel, satt, väntade, drack te. Fortfarande var publiken ovana vid detta sätt att uppleva teater. Jag märkte det på att publiken var stel, de vågade inte interagera. De var kvar i teater 1.0, de förväntades att bli serverade underhållning itan att behöva göra annat än att just titta. Jag tycker det är dax att bubliken vänjer om sig och välkomnar den nya upplevelsen.
InDesign workshop
På gårdagens workshop lekte vi med InDesign. Har aldrig någonsinn arbetat i det programmet så det vat kul och jag uppskattande att lära mig programmets grunder.
Politik 2.0 -Konsten att använda sociala medier
Stakston (2010) skriver i sin bok Politik 2.0 -Konsten att Använda Sociala Medier om publiceringsmöljingheternas påverkan, om 2.0 begreppet och tar med texter från olika politiker som använder sig olika medier.
Vi behöver inte vara rädda (vi har makten)
"Kunskapsglappet och rädslorna kring internet måste försvinna. Annars sitter några få med megafonerna och mediamakten igen" (Sakston, 13, 2010)
Sakston menar att det än finns en rädsla kring internet. En rädsla kring att "den där" tar över. Jag kan leva mig in i vilken rädsla det är Sakston menar. Först i web 1.0 var folk rädda för att de inte visste vad internet var, ved det innebar och vad det kunde göra med oss. Nu när vi är på vär in i 3.0 är alla medvetna om vad internet är och vad det erbjuder, men att det fortfarande något som känns ovisst som vi inte kan styra över, kanske nu med den "övervakande tekniken".
Sakston menar att vi inte behöver vara rädda, att det inte finns något som kontrollerar oss utan att det snarare är vi användare som har makten - för det är vi som bestämmer vad som ska publiseras. Dessutom är det inte bara vi som har makten över vad som ska stå där, utan även världens chans att påverka! Alla har publiceringsmöjligheter! Dessutom till nästan inga kostnader alls. Det som kostar är uppkopplingen till nätet, vilket många gånger dessutom är gratis i dag. Sakston menar att hon dessutom har kännt att hon kan påverka mer med publicering än att sitta i en partipolitisk organisation. Du når ut och det är till många, om du bara vill.
Denna publiceringsmöjlighet sänker trösklen mellan vardag och engagemang, mellan politiker och medborgare. Att allt flyter samman.
Det är vi som styr utvecklingen, inte tekninken, inte något som kallas media som om det vore "någon" eller en högre makt. Det är vi. Var och en av oss. Alla är skribenter på internet. Alla som har tillgång till en dator och en uppkoppling, det vill säga, alla som har tillgång till ett bibliotek, de har även tillgång till publiceringsmöjligheterna.
När medierna tar över presidenter
Sakston ger ett exempel på där medierna tar över makten. Exemplet baserar sig på det Iranska valet. Utländska journalister förbjöds att komma dit men var/varannan medborgare på plats hade en mobil med kamera och vodeofunktion och internetuppkoppling vilket betyder att de kunde sprida levande bevis och göra hela världen till en betraktare av dödssjutningarna. Det som var tänkt att det skulle mörkas kom ut i rampljusen innan någon hant blinka.
Medier - nytt förhållningsätt till omvärlden
" Sociala medier är inte tektnik. Sociala medier är inte en generationsfråga. Det är nytt förhållningssätt till vår omgivning"
[...]
"De tjänster som finns i dag samlade under begreppet sociala medier är altså kommunikationsverktyg jämförbara utvecklingsmässigt med vad grottmålningarna, tryckpressen, telefonen och TV har betytt för våra möjligheter att kommunicera" (Sakston, 20, 2010)
Här är det intressant att sakston jämför det med vilken komunikativ utveckling som helst. Detta pratade vi om på ett litteratursemenarie. Att onlina medier är inte annerlunda eller annat från tidigare kommuniktationsmedel. det handlar om att nå ut och kunna ge svar. Som ett brev; vi skriver det och postar det, sedan svarar mottagaren och sänder tillbaka. Skillnaden är att brev tar längre tid än kommunikation online och du kan nå ut till fler med något du skrivit en gång. Det betyder att kommunikationen är snabbare och att vi förväntar oss svar snabbare. En viktig sak att tillägga är att Sakston menar att "analoga möten" eller möten live, kompleteras med online och att mötena online inte är en ersättning.
Kunskap
"Nätet blir en oändlig horisontell kunskapskälla som ligger ett knapptryck bort" (Sakston, 21, 2010)
I min medieundersökning påträffade jag en liknande kommentar. Ip1 menade att en lärde sig en massa på nätet , vilket är bara ett knapptryck bort. Nätet är en oändlig kunskapskälla. Något intresant hör är att det just är en horisontel kunskapskälla. det betyder att det finns många Olika saker att lära sig men desto färre saker att gå in på djupet på. I artiklen "the big five" pratar Svanelid om den horisontella kunskapen och att den inte betygätts lika väl som den vertikala/djupgående kunnskapen. Det är intressant att tänka på tycker jag.
2010 var det 83% av de svenska medborgana som hade tillgång till internet. I år tror jag det är ännu fler. Dessutom är det många som har internet på mobilen vilket betyder en mycket närmre tillgång till internet. (Sarkston, 2010)
Mellan år 2000 til 2010 var det en ökning i hela världen av tillgång till internet - en ökning på 380%. På kontinenten Afrika var denna ökningen på 1600% och i länderna i mellanöstern var ökningen 1400% Detta säger väldigt mycket i sig. Långt ifrån alla har tillgång till internet, men tänk vilken enorm ökning det skett! Det betyder en enorm kunskapsökning. Tillgång till inernet bidrar på så vis till en samhällsutveckling.
Riktad reklam
Sakston skriver om den riktade reklamen som även jag funderat över i denna kursen: över hur många kunder en missar genom att rikta sin reklam till en viss målgrupp. Sakston skriver ett exempel om gymmet, att det kanske står en annan vit medelklass medelålderskvinna från samma stasdel i stockholm som hon själv, men att fastän de har samma juridiska kön, samma ålder, samma bostadsort så är det kanske bara just den där timmen på gymmet som de har gemensamt och att hon i själva verket har mer gemensamt med en 25 årig kille i uganda.
Det är samma tankegång som jag har om 3.0 reklamen på facebook - som är "direkt riktad till dig". dvs att de tror sig veta vilka intressen du har beroende på var du bor eller vilket juridiskt kön du har. De anar inte hur fel de har. Med "de" menar jag de bakom reklamen.
Men och andra sidan menar Sakston att det finns en motsättning - att många av de affärsidéer som baseras på "det gamla sättet", vilket betyder live reklam eller liknande, försenar utveckligen inom den branchen. Hurvida detta är sant eller inte kan jag inte säga något om.
2.0 begreppet
Den största skillnaden mellan 1.0 och 2.0 är interaktionen, att alla har möjlighet att kommentera, publisera, lätta till och ta ifrån. Denna utveckling kan vi se på skillnaden mellan Britannica Online och Wikipedia. På Britannica var den informationen som stod där riktad till en publik som inte kunde göra annat än att ta till sig informationen, de hade publiceringsmakt. På Wikipedia har alla möjligheten att lägga till information om vad de vill, det betyder att alla har publiceringsmakt, att det finns möjlighet för fler sanningar och vinklar, men det finns heler ingen garanti att det som står där är sant utan det ligger mer ansvar hos läsaren att granska källorna och angöra tilliten.
En annan stor skillnad är mellan en "personlig hemsida" och en blogg. En personlig hmsda är mer konstant och bjuder inte in lika mycket för kontakt eller kommentarer. En blogg däremot uppdateras oftast flera gånger i veckan och det finns nästan alltid möjlighet att kommentera innehållet vilket betyder att det blir mer interaktion mellan författare och läsare.
Hälsa 2.0
2.0 fenomenet har kommit in lte över allt i samhället. Det är över lag mer öpper för interaktion. Sakston skriver om 2.0 begreppet i olika sammanhang. ett av dem är hälsa. I dag är det inte bara läkaren som informerar pasienten. i dag tar många passienter reda på information innan läkarbesök och kan därför ställa högre krav. Men, det betyder även att läkaren tar för givet att pasienten tar rreda på information själv, vilket är uteslutande för de som inte kan eller inte har tillgång till nätet. Dock om en kan söka efter svar själv så finner en sannolikt nog mer information än vad din läkare hade gett dig och fler olika perspektiv än ett. Det finns inte bara informationssidor om sjukdommar i dag utan även patientforum, vilket betyder att olika patiener med samma sjukdom kan byta erfarenheter med varandra, eller att nya sjuka kan få erfarenheter av de som har varit drabbade längre. Detta är det som sakston menar att hälsa blir en del av 2.0 kulturen. Alla som har tillgång till nätet kan bidra om de vill och kan läsa om andras erfarenheter och inte bara fackta.
Konsument 2.0
Konsument 2.0 går ut på samma tanke som hälsa 2.0 - kunder delar erfarenheter med varandra. Men de kan även blogga och sprida ordet om köp de är väldigt nöjda med, eller också väldigt missnöjda med. Fairshopping.se är en sia där kunder kan publicera ett missnöjt köp, sidan i sig mailar vidare till försäljaren. Om försäljaren inte förklarar sig spriids ordest som en löpeld. På sidan publiceras även eventuellt svar från försäljaren och läsare är välkomna att kommentera händelseförloppet.
Försäljarna är medvetna om att missnöjda kunder sprider ordet snabbt. Ett företag som råkade ut för negativa spridande ord är Dell som kom att kallas "Dell Hell". Detta villa Dell sudda bort och kom därför med ett nytt koncept där kunder fick komma med förslag till nya produkter, titta på förslagen och första fram nya produkter. De kom därför att visa en sida om att de lyssnade på kunden.
Hälsa 2.0 och konsument 2.0 tycker jag är intressanta begrepp. Jag har inte tänkt på 2.0 begreppet som mer än en "ny webb-teknik". Men nu ser jag begreppet snarare som ett fenomen. som en tid. som 2.0-tiden.
Vi behöver inte vara rädda (vi har makten)
"Kunskapsglappet och rädslorna kring internet måste försvinna. Annars sitter några få med megafonerna och mediamakten igen" (Sakston, 13, 2010)
Sakston menar att det än finns en rädsla kring internet. En rädsla kring att "den där" tar över. Jag kan leva mig in i vilken rädsla det är Sakston menar. Först i web 1.0 var folk rädda för att de inte visste vad internet var, ved det innebar och vad det kunde göra med oss. Nu när vi är på vär in i 3.0 är alla medvetna om vad internet är och vad det erbjuder, men att det fortfarande något som känns ovisst som vi inte kan styra över, kanske nu med den "övervakande tekniken".
Sakston menar att vi inte behöver vara rädda, att det inte finns något som kontrollerar oss utan att det snarare är vi användare som har makten - för det är vi som bestämmer vad som ska publiseras. Dessutom är det inte bara vi som har makten över vad som ska stå där, utan även världens chans att påverka! Alla har publiceringsmöjligheter! Dessutom till nästan inga kostnader alls. Det som kostar är uppkopplingen till nätet, vilket många gånger dessutom är gratis i dag. Sakston menar att hon dessutom har kännt att hon kan påverka mer med publicering än att sitta i en partipolitisk organisation. Du når ut och det är till många, om du bara vill.
Denna publiceringsmöjlighet sänker trösklen mellan vardag och engagemang, mellan politiker och medborgare. Att allt flyter samman.
Det är vi som styr utvecklingen, inte tekninken, inte något som kallas media som om det vore "någon" eller en högre makt. Det är vi. Var och en av oss. Alla är skribenter på internet. Alla som har tillgång till en dator och en uppkoppling, det vill säga, alla som har tillgång till ett bibliotek, de har även tillgång till publiceringsmöjligheterna.
När medierna tar över presidenter
Sakston ger ett exempel på där medierna tar över makten. Exemplet baserar sig på det Iranska valet. Utländska journalister förbjöds att komma dit men var/varannan medborgare på plats hade en mobil med kamera och vodeofunktion och internetuppkoppling vilket betyder att de kunde sprida levande bevis och göra hela världen till en betraktare av dödssjutningarna. Det som var tänkt att det skulle mörkas kom ut i rampljusen innan någon hant blinka.
Medier - nytt förhållningsätt till omvärlden
" Sociala medier är inte tektnik. Sociala medier är inte en generationsfråga. Det är nytt förhållningssätt till vår omgivning"
[...]
"De tjänster som finns i dag samlade under begreppet sociala medier är altså kommunikationsverktyg jämförbara utvecklingsmässigt med vad grottmålningarna, tryckpressen, telefonen och TV har betytt för våra möjligheter att kommunicera" (Sakston, 20, 2010)
Här är det intressant att sakston jämför det med vilken komunikativ utveckling som helst. Detta pratade vi om på ett litteratursemenarie. Att onlina medier är inte annerlunda eller annat från tidigare kommuniktationsmedel. det handlar om att nå ut och kunna ge svar. Som ett brev; vi skriver det och postar det, sedan svarar mottagaren och sänder tillbaka. Skillnaden är att brev tar längre tid än kommunikation online och du kan nå ut till fler med något du skrivit en gång. Det betyder att kommunikationen är snabbare och att vi förväntar oss svar snabbare. En viktig sak att tillägga är att Sakston menar att "analoga möten" eller möten live, kompleteras med online och att mötena online inte är en ersättning.
Kunskap
"Nätet blir en oändlig horisontell kunskapskälla som ligger ett knapptryck bort" (Sakston, 21, 2010)
I min medieundersökning påträffade jag en liknande kommentar. Ip1 menade att en lärde sig en massa på nätet , vilket är bara ett knapptryck bort. Nätet är en oändlig kunskapskälla. Något intresant hör är att det just är en horisontel kunskapskälla. det betyder att det finns många Olika saker att lära sig men desto färre saker att gå in på djupet på. I artiklen "the big five" pratar Svanelid om den horisontella kunskapen och att den inte betygätts lika väl som den vertikala/djupgående kunnskapen. Det är intressant att tänka på tycker jag.
2010 var det 83% av de svenska medborgana som hade tillgång till internet. I år tror jag det är ännu fler. Dessutom är det många som har internet på mobilen vilket betyder en mycket närmre tillgång till internet. (Sarkston, 2010)
Mellan år 2000 til 2010 var det en ökning i hela världen av tillgång till internet - en ökning på 380%. På kontinenten Afrika var denna ökningen på 1600% och i länderna i mellanöstern var ökningen 1400% Detta säger väldigt mycket i sig. Långt ifrån alla har tillgång till internet, men tänk vilken enorm ökning det skett! Det betyder en enorm kunskapsökning. Tillgång till inernet bidrar på så vis till en samhällsutveckling.
Riktad reklam
Sakston skriver om den riktade reklamen som även jag funderat över i denna kursen: över hur många kunder en missar genom att rikta sin reklam till en viss målgrupp. Sakston skriver ett exempel om gymmet, att det kanske står en annan vit medelklass medelålderskvinna från samma stasdel i stockholm som hon själv, men att fastän de har samma juridiska kön, samma ålder, samma bostadsort så är det kanske bara just den där timmen på gymmet som de har gemensamt och att hon i själva verket har mer gemensamt med en 25 årig kille i uganda.
Det är samma tankegång som jag har om 3.0 reklamen på facebook - som är "direkt riktad till dig". dvs att de tror sig veta vilka intressen du har beroende på var du bor eller vilket juridiskt kön du har. De anar inte hur fel de har. Med "de" menar jag de bakom reklamen.
Men och andra sidan menar Sakston att det finns en motsättning - att många av de affärsidéer som baseras på "det gamla sättet", vilket betyder live reklam eller liknande, försenar utveckligen inom den branchen. Hurvida detta är sant eller inte kan jag inte säga något om.
2.0 begreppet
Den största skillnaden mellan 1.0 och 2.0 är interaktionen, att alla har möjlighet att kommentera, publisera, lätta till och ta ifrån. Denna utveckling kan vi se på skillnaden mellan Britannica Online och Wikipedia. På Britannica var den informationen som stod där riktad till en publik som inte kunde göra annat än att ta till sig informationen, de hade publiceringsmakt. På Wikipedia har alla möjligheten att lägga till information om vad de vill, det betyder att alla har publiceringsmakt, att det finns möjlighet för fler sanningar och vinklar, men det finns heler ingen garanti att det som står där är sant utan det ligger mer ansvar hos läsaren att granska källorna och angöra tilliten.
En annan stor skillnad är mellan en "personlig hemsida" och en blogg. En personlig hmsda är mer konstant och bjuder inte in lika mycket för kontakt eller kommentarer. En blogg däremot uppdateras oftast flera gånger i veckan och det finns nästan alltid möjlighet att kommentera innehållet vilket betyder att det blir mer interaktion mellan författare och läsare.
Hälsa 2.0
2.0 fenomenet har kommit in lte över allt i samhället. Det är över lag mer öpper för interaktion. Sakston skriver om 2.0 begreppet i olika sammanhang. ett av dem är hälsa. I dag är det inte bara läkaren som informerar pasienten. i dag tar många passienter reda på information innan läkarbesök och kan därför ställa högre krav. Men, det betyder även att läkaren tar för givet att pasienten tar rreda på information själv, vilket är uteslutande för de som inte kan eller inte har tillgång till nätet. Dock om en kan söka efter svar själv så finner en sannolikt nog mer information än vad din läkare hade gett dig och fler olika perspektiv än ett. Det finns inte bara informationssidor om sjukdommar i dag utan även patientforum, vilket betyder att olika patiener med samma sjukdom kan byta erfarenheter med varandra, eller att nya sjuka kan få erfarenheter av de som har varit drabbade längre. Detta är det som sakston menar att hälsa blir en del av 2.0 kulturen. Alla som har tillgång till nätet kan bidra om de vill och kan läsa om andras erfarenheter och inte bara fackta.
Konsument 2.0
Konsument 2.0 går ut på samma tanke som hälsa 2.0 - kunder delar erfarenheter med varandra. Men de kan även blogga och sprida ordet om köp de är väldigt nöjda med, eller också väldigt missnöjda med. Fairshopping.se är en sia där kunder kan publicera ett missnöjt köp, sidan i sig mailar vidare till försäljaren. Om försäljaren inte förklarar sig spriids ordest som en löpeld. På sidan publiceras även eventuellt svar från försäljaren och läsare är välkomna att kommentera händelseförloppet.
Försäljarna är medvetna om att missnöjda kunder sprider ordet snabbt. Ett företag som råkade ut för negativa spridande ord är Dell som kom att kallas "Dell Hell". Detta villa Dell sudda bort och kom därför med ett nytt koncept där kunder fick komma med förslag till nya produkter, titta på förslagen och första fram nya produkter. De kom därför att visa en sida om att de lyssnade på kunden.
Hälsa 2.0 och konsument 2.0 tycker jag är intressanta begrepp. Jag har inte tänkt på 2.0 begreppet som mer än en "ny webb-teknik". Men nu ser jag begreppet snarare som ett fenomen. som en tid. som 2.0-tiden.
måndag 10 december 2012
Workshop i Grafisk Design
I dag har vi haft en workshop i Grafisk Design. Det betyder att vi har fått de teoretiska grunderna i uppbyggnad av en sida. Något jag lärt mig som jag tidigare undrat är det där med hur många pixlar en sida bör ha som ska visas digitalt vs gå i tryck. på en webb behöver sidan vara ha 72-100 pixlar medan den som ska gå i tryck bör ha 300 pixlar, eller dpi (dots per index tror jag det var. )
Bilden ovan är mitt resultat när jag lekte i photoshop. Jag utgick från temat vinter och hade baktanken att det skulle ge ett intryck av en site om vinteraktiviteter. i de ljusa tälten är det tänkt att ha text. Jag gjorde en annan variant senare med ljusare fält som vlev bättre då en kunde se texter bättre, men den sparades aldrig.
fredag 7 december 2012
The Big 5
I går läste jag en artikel ur Pedagogiska Magasinet nr 4/12 som handlar om matriser i Lgr11. Göran Svanelid, som har författat artiklen, menar att det finns ett tema igenom hela Lgr11 oavsett vilket ämne det handlar om. Om en der detta genomgående tema blir det lättare att hålla reda på kunskapskraven i de olika ämnena en lär ut i. Dessa olika teman kallar Svanelid för "The Big Five".
The Big Five är:
Kommunikativ förmåga
Analysförmåga
Begreppslig förmåga
Förmåga att hantera information
Metakognitiv förmåga
Kort och gott ska ekeven kunna:
Kommunicera, dvs samtala, disskutera, ställa frågor, bemöta åsikter, skaps texter ect.
Analysera,dvs föra resonemang, tolka ect
Använda Begrepp som har med ämnet att göra
Hantera information, dvs söka information och avgöra vilken information som är rellevant från olika källor.
Jämföra sina egna och andras resultat så som likheter och skillnader.
Det finns en grupp på facebook som heter The Big Five. Där disskuterar lärare med varandra om de fem förmågorna och hur en kan göra det tydligare.
Svanelid har även gjort en förenklad matris som ligger ute på www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet. Det är bara att ladda hem den. Där kan ni som vill veta mer om The Big Five läsa.
onsdag 5 december 2012
Semenarie - Medieundersöking
Vi var sju personer som redovisade och diskuterade på dagens semenarie.
Sara var först ut och hade intervjuat två användare av appen instagram som är en kamera app där en kan fota med olika filter och sedan spara bilderna under sin användare.
Det intressanta som sara lyfte fram var att dessa användare #taggade bilderna med ord och förklaringar som gör att bilderna absolut inte går att tolka fel. Som exempelvis ett papper med kemi-anteckningar om sockermolikyler. Under bilden var kommentaren #lövin school följt med en smily med en pistol riktad mot huvudet. Tolkningen av bilden med tillhörande kommentar är uppenbar: skolan är trisst, döda mig.
En annan bild är en bild på denne och en vän med texten #inga likes ännu. Tolkning: skribenten inväntar bekräftelse.
"ungdommars spontana bilder är mer intressanta än planerade" är ett citat från litteratus Sara läst. Vardagen blir kreativitet menar jag då. När det inte blir så uppstyrt utan snarare vad som helst.
Efter min redovisning sa en klasskamrat något som kändes så uppenbart. Det var om varför det var så extremt könsuppdelat ang spel (och annat) när barnen är små och det blir mer ihopblandat i tonåren. Pengar. Så klart pengar. Företag tjänar på att marknadsföra sig mer specifikt. När barnen är små är det föräldrarna reklamen riktar sig till, för det är dem som står för konsumtionen. Sen när barnen kommer upp i tonåren kan de bestämma mer själva och då blir det mer blandat. Detta kan vara en av anledningarna till varför wow riktar sig till både killar och tjejer. Varför spelet innehåller både sådant som i teorin ska rikta sig till både tjejer och killar -dvs både miljö och process som poäng och målet som poäng med spelet.
Något anat är mobilen. Med alla dens möjligheter med appar riktar sig mobilen i dag till ett brett spann människor med olika intressen. Därmed alla kön och åldrar.
Amina hade gjort en intressant undersökning där hon jämfört facebooksanvändandet bland både svenskar och danskar. Intressant nog fann hon en skillnad mellan nationerna. Allt som allt delades ut 1200 enkäter för undersökningen.
Skillnader som upptäckts och uppmärksammats är profikbilderna. Hur viktigt det är att vara snygg. I danmark verkar det vara viktigare att ha ett snyggt yttre att profilera utåt på fb. I sverge (malmö) sket folk mer i om bilden var ful. Eller nej, skita i är fel att säga, de menade mer att, om en har en för snygg bild så blor folk besvikna när de träffar en så en har hellre en välvald rättfärdigande profilbild.
Johanna ställde frågan vad som händer när media inte är så riktat längre. Är det inte? Undrar jag, som tycker att även om vi har tusen olika Tv och radiokanaler, facebook m.m så känns allt inom ramen för normen. Nej okej inte exakt allt, det förekommer några få normbrytande. Men är det inte samma forebild över lag från media än: den vita heterosexuella mannen? Så känner iallafall jag, hur många kanaler vi än har. Men jag kan förståss ha fel.
Medieundersökning - slutsats
Jag tänkte vidare om min medieundersökning såhär i efterhand, efter jag redovisat. Jag tror jag glömde skriva i de tidigare inläggen att jag tycker det är intressant att ip1 och ip2 har väldigt olika medievanor men att deras syfte med användandet är det samma - att koppla av. Ip2 förklarar att den spelar lite efter skolan innan den gör sina läxor.
Ip1 förklarar själva syftet med medieanvändandet på samma sätt. Dessutom kan jag koppla dit dens förklaring till varför den inte bloggar. Det är en prestation att blogga - för då måste en uppdatera varje vecka, säger den. Och prestation är en motstats till syftet avkoppling, därför kan jag se det som att valet att inte blogga och målet avkoppling går hand i hand.
Innan jag genomförde undersökningen hade jag en föreställning om att killar och tjejer skulle ha, fördomsfullt nog, olika medievanor. Jag tänkte att det "säkert inte är några tjejer som spelar". Det visade sig vara någre tjejer som spelar på olika medium, men inte lika ofta som killarna. En annan skillnad är att det bara var tjejer som twittrade.
5/8 tjejer rwirrrade meb inga killar.
Annars, utom twitter och spel, så var medieanvändadet väldigt lika. Spelandet känndes väldigt lika också, flrutom då att killarna spwlar oftare.
Det jag vill säga är att jag tycker resultatet är extremt lika.
Jag vet inte vad jag förväntade mig, jag lät materialet överraska mig, och uppenbarligen överraskade materialet mig.
tisdag 4 december 2012
Medieundersökning - kopplat till litteraturen
Nu har vi fått oss en titt på resultatet av enkäten och intervjuerna. Hur kan jag koppla dessa till litteraturen som jag läst?
I Datorspelandets Dynamik - lekar och roller i en digital kultur av jonas linderoth (2007) skriver Louise Peterson och Anna Munter om vad som karatäriserar ett spel som är "typiskt för tjejer" och vad som är "typiskt för killar". De menar att spel som har miljön eller själva processen i fokus är spel som är typiskt för tjejer medan spel som har målet i fokus är typiskt för killar. Ett spel där miljön är i fokus är exempelvis The Sims medan ett spel som har målet som focus är World of Warcraft.
Jag är lite kritisk till detta synsätt då jag menar att miljön i wow har stor betydelse för spelarna, grafiken och utseendet på miljön spelar stor roll för spänningen. På samma sätt menar jag ett det finns olika eftersträvansvärda mål i The Sims där vägen dit inte spelar någon större roll, som att bli populär, ha en hög possition på jobbet, ha många poäng i välmående ect.
Jag tycker det är intressant att intervjupersonerna inte var så fixerade vid att tjejer och killar var på vissa sätt som jag trodde. ip1 menar att killar spelar för att de är omogna, men den var för viss medveten om vilka typ av spel som den menade var "typiska för killar". Ip2 gar ett exempel på ett spel som var typiskt för flickor, spelet med barbie. Detta spel passar in i beskivningen i litteraturen eftersom jag tolkar det som att själva handlingen Att sminka eller Att fixa håret är i fokus och inte hur dockan ser ut när den är klar, så som jag tolkar det. Jag har dock ingen kännedom om vad ett spiderman-spel går ut på.
Jag tänker tillbaka på boken Alone Together. Turkle skiver "Whats true and whats true here" där hon skriver om spel och att det kan vara en annan verklighet i spelet. Ip2 berättade om när den spelade och mötte dens kusin i spelet. De gånger de inre vill vara med i varandras lag kan det bli konflikter, men det går över igen menade ip2. Jag tolkar det som att värkligheterna går ihop och blir en och samma. Andra gånger möter ip2 någon den inte känner mer än i spelet, då kan jag tolka det mer som om världarna går isär. Det med värkligheterna som är en och samma eller två olika är ett intressant samtalsämne som jag kommer skriva mer om i inlägget om dafens semenarium, där kommer jag skriva om avatarer och spel, livespel eller vardag.
I Datorspelandets Dynamik - lekar och roller i en digital kultur av jonas linderoth (2007) skriver Louise Peterson och Anna Munter om vad som karatäriserar ett spel som är "typiskt för tjejer" och vad som är "typiskt för killar". De menar att spel som har miljön eller själva processen i fokus är spel som är typiskt för tjejer medan spel som har målet i fokus är typiskt för killar. Ett spel där miljön är i fokus är exempelvis The Sims medan ett spel som har målet som focus är World of Warcraft.
Jag är lite kritisk till detta synsätt då jag menar att miljön i wow har stor betydelse för spelarna, grafiken och utseendet på miljön spelar stor roll för spänningen. På samma sätt menar jag ett det finns olika eftersträvansvärda mål i The Sims där vägen dit inte spelar någon större roll, som att bli populär, ha en hög possition på jobbet, ha många poäng i välmående ect.
Jag tycker det är intressant att intervjupersonerna inte var så fixerade vid att tjejer och killar var på vissa sätt som jag trodde. ip1 menar att killar spelar för att de är omogna, men den var för viss medveten om vilka typ av spel som den menade var "typiska för killar". Ip2 gar ett exempel på ett spel som var typiskt för flickor, spelet med barbie. Detta spel passar in i beskivningen i litteraturen eftersom jag tolkar det som att själva handlingen Att sminka eller Att fixa håret är i fokus och inte hur dockan ser ut när den är klar, så som jag tolkar det. Jag har dock ingen kännedom om vad ett spiderman-spel går ut på.
Jag tänker tillbaka på boken Alone Together. Turkle skiver "Whats true and whats true here" där hon skriver om spel och att det kan vara en annan verklighet i spelet. Ip2 berättade om när den spelade och mötte dens kusin i spelet. De gånger de inre vill vara med i varandras lag kan det bli konflikter, men det går över igen menade ip2. Jag tolkar det som att värkligheterna går ihop och blir en och samma. Andra gånger möter ip2 någon den inte känner mer än i spelet, då kan jag tolka det mer som om världarna går isär. Det med värkligheterna som är en och samma eller två olika är ett intressant samtalsämne som jag kommer skriva mer om i inlägget om dafens semenarium, där kommer jag skriva om avatarer och spel, livespel eller vardag.
Medieundersökning - intervjuresultat
Jag intervjuade två personer. Jag kommer kalla dessa ip1 och ip2. Jag hade inga exakta frågor utan körde på ett tema som jag frågade kring. Detta temat handlade om deras medievanor, vad de använder för medium och varför. Jag hade dock en fråga som jag ställde dem båda: Tror du att det finns något typiskt dataspel för tjejer eller killar?
Ip1 och ip2 har väldigt olika medievanor, men det jag känner nu efter intervjuerna är att deras syfte med medieanvändningen är ungefär den samma: avkoppling. oavsett om det handlar om att spela, lyssna på musik, chatta, kolla på bilder eller lägga upp bilder så handlar det ändå om att lämna vadagstankar och få slappna av.
Jag tycket det är intressant med den gemensamma frågan kring spel - om det fanns något typiskt för tjejer eller killar.
Ip1 svarade att det finns typiska spel för killar och tjejer. När jag frågade vad var svaret att krigsspel och sportspel är killspel. Men vad är tjejspel, undrade jag då. Det finns inga spel för tjejer tyckte ip1, "för spel är någonting man gör när man är liten, och killar är så. Dem är fortfarande omogna".
Jag frågade om den hade önskat att det fanns spel för tjejer, då svarade den med att den själv inte är intresserad av att spela, att det inte är något som ger den något. "Jag vet inte vad som är bra med att spela. Man blir inte glad av att spela. Man blir glad av musik, inte av datorspel."
Ip2 menade att det inte handlar så mycket om kön utan mer om ålder. ip2 gav ett exempel om sin sex-åriga kusin som gillar barbie, den kusinen klickar gärna in på datorspel på internet med barbie där en kan sminka en barbie och fixa olika frisyrer. det är kanske mer typiskt att killar i den åldern gillar spiderman. Men när en kommer upp i åldern, som 16, så är det nog inte frågan om en är kille eller tjej, menar ip2, utan snarare vilket intresse en har. Sedan när en kommer upp i 20 års ålder kör en bil och jobbar oavsett. Jag frågade när den tror att det slutar handla om kön och börjar handla mer om intresse. Svaret på detta gissade den var ca 10 år, innan dess är det olika och efter en är 16-17 spelar en kanske inte så mycket längre, menade ip2.
På ett vis är båda inne på spåret om ålder. Den ena talar om det som en slags mognad medan den andra pratar om ålder som i en siffra. Men jag kan se att det går hand i hand. Ip1 pratar om att killar mognar senare än tjejer och därför håller på att spela spel. Ip2 menade att en kanske inte spelar efter en aär 16-17 år, kanske på grund av mognad, men det får vi inte veta. De båda jag intervjuade är 15 år gamla.
På samma sätt kan vi se temat mognad på andra hållet - de yngre åldrarna. Ip2 menar att en spelar olika saker när en är mindre, och att det sedan handlar om intresse istället - kanske är det också en slags mognad så som ip1 pratar om.
Jag tänkte nu dyka ner i vad de var och en berättade under intervjuerna.
Ip1
Ip1 är intresserad av att sprida bilder, musik och texter på internet. Då använder den forumet facebook. Den bryr sin inte om att få kommentarer, därför tolkar jag inte det som ett bekräftelsebehov utan så som den sa - att sprida ordet vidare.
Den chattar med sina vänner som den annars träffar rent fysiskt till vardags också. Chatten används mer som ett komplement än ett huvudsakligt kommunikationsmedel. Den menar att det är trevligare att ses face to face, "för annars kan dem inte se hur en ser ut". Den menar att det är lättare att kommunicera när en kan avläsa om någon av glad eller ledsen via ansiktsuttryck.
Musik lyssnar ip1 på via youthube. Varför det är just youthube är för att "här finns allt". Det är enligt ip1 lättare att hitta den musik som den lyssnar på via youthube.
Vissa vänner emellan delar musik till varandra, för de har liknande musiksmak. Det blir då en slags gemenskap med musiken.
Ip1 läser någon väns blogg någon gång i månaden, m,en själv bloggar den inte, för det tar för mycket tid. det blir för mycket att uppdatera varje vecka och känna den pressen att en måste göra det.
Ip2
Ip2 är intresserad av att spela. Den spelar både på mobilen via appar och på datorn och Tv'n på playstaytion 3. Varför den spelar är för att koppla av från skolan, som en paus. Den förklarar det med en jämförelse: träningen. Den tränar efter skolan innan den börjar med läxorna, på samma vis spelar den en liten stund efter skolan för att koppla bort och pausa innan den börjar med läxorna.
Ip2 lägger inte upp bilder själv på facebook, men den kollar gärna på andras, på humor som memes. Det är sådant som också får en att koppla av.
Jag frågade vad ip2 lär sig när den spelar. Det är mycket engelska ord som den har lärt sig. Olika slags ord.
Något annat den frår ut av att spela är den sociala biten. Den spelar med andra som den inte känner. Ibland när ip2 inte förstår hur den kommer vidare frågar han bara någon. Ibland chattar och spelar han med någon har redan känner, som en släkting eller vän. Om en träffar sin kusin på spelet och den inte vill vara med i ens lag så kan det bli konflikter, men sådant går över, menar ip2.
Om ip2 inte hade kopplat av med spel så hade den nog lyssnat mer på musik. Den lyssnar ibland på lugn hiphop för att koppla av. Då lyssnar ip2 via youthube, för det är lättare, det är lätt att bara gå in direkt via appen på mobilen menar ip2.
Ip1 och ip2 har väldigt olika medievanor, men det jag känner nu efter intervjuerna är att deras syfte med medieanvändningen är ungefär den samma: avkoppling. oavsett om det handlar om att spela, lyssna på musik, chatta, kolla på bilder eller lägga upp bilder så handlar det ändå om att lämna vadagstankar och få slappna av.
Jag tycket det är intressant med den gemensamma frågan kring spel - om det fanns något typiskt för tjejer eller killar.
Ip1 svarade att det finns typiska spel för killar och tjejer. När jag frågade vad var svaret att krigsspel och sportspel är killspel. Men vad är tjejspel, undrade jag då. Det finns inga spel för tjejer tyckte ip1, "för spel är någonting man gör när man är liten, och killar är så. Dem är fortfarande omogna".
Jag frågade om den hade önskat att det fanns spel för tjejer, då svarade den med att den själv inte är intresserad av att spela, att det inte är något som ger den något. "Jag vet inte vad som är bra med att spela. Man blir inte glad av att spela. Man blir glad av musik, inte av datorspel."
Ip2 menade att det inte handlar så mycket om kön utan mer om ålder. ip2 gav ett exempel om sin sex-åriga kusin som gillar barbie, den kusinen klickar gärna in på datorspel på internet med barbie där en kan sminka en barbie och fixa olika frisyrer. det är kanske mer typiskt att killar i den åldern gillar spiderman. Men när en kommer upp i åldern, som 16, så är det nog inte frågan om en är kille eller tjej, menar ip2, utan snarare vilket intresse en har. Sedan när en kommer upp i 20 års ålder kör en bil och jobbar oavsett. Jag frågade när den tror att det slutar handla om kön och börjar handla mer om intresse. Svaret på detta gissade den var ca 10 år, innan dess är det olika och efter en är 16-17 spelar en kanske inte så mycket längre, menade ip2.
På ett vis är båda inne på spåret om ålder. Den ena talar om det som en slags mognad medan den andra pratar om ålder som i en siffra. Men jag kan se att det går hand i hand. Ip1 pratar om att killar mognar senare än tjejer och därför håller på att spela spel. Ip2 menade att en kanske inte spelar efter en aär 16-17 år, kanske på grund av mognad, men det får vi inte veta. De båda jag intervjuade är 15 år gamla.
På samma sätt kan vi se temat mognad på andra hållet - de yngre åldrarna. Ip2 menar att en spelar olika saker när en är mindre, och att det sedan handlar om intresse istället - kanske är det också en slags mognad så som ip1 pratar om.
Jag tänkte nu dyka ner i vad de var och en berättade under intervjuerna.
Ip1
Ip1 är intresserad av att sprida bilder, musik och texter på internet. Då använder den forumet facebook. Den bryr sin inte om att få kommentarer, därför tolkar jag inte det som ett bekräftelsebehov utan så som den sa - att sprida ordet vidare.
Den chattar med sina vänner som den annars träffar rent fysiskt till vardags också. Chatten används mer som ett komplement än ett huvudsakligt kommunikationsmedel. Den menar att det är trevligare att ses face to face, "för annars kan dem inte se hur en ser ut". Den menar att det är lättare att kommunicera när en kan avläsa om någon av glad eller ledsen via ansiktsuttryck.
Musik lyssnar ip1 på via youthube. Varför det är just youthube är för att "här finns allt". Det är enligt ip1 lättare att hitta den musik som den lyssnar på via youthube.
Vissa vänner emellan delar musik till varandra, för de har liknande musiksmak. Det blir då en slags gemenskap med musiken.
Ip1 läser någon väns blogg någon gång i månaden, m,en själv bloggar den inte, för det tar för mycket tid. det blir för mycket att uppdatera varje vecka och känna den pressen att en måste göra det.
Ip2
Ip2 är intresserad av att spela. Den spelar både på mobilen via appar och på datorn och Tv'n på playstaytion 3. Varför den spelar är för att koppla av från skolan, som en paus. Den förklarar det med en jämförelse: träningen. Den tränar efter skolan innan den börjar med läxorna, på samma vis spelar den en liten stund efter skolan för att koppla bort och pausa innan den börjar med läxorna.
Ip2 lägger inte upp bilder själv på facebook, men den kollar gärna på andras, på humor som memes. Det är sådant som också får en att koppla av.
Jag frågade vad ip2 lär sig när den spelar. Det är mycket engelska ord som den har lärt sig. Olika slags ord.
Något annat den frår ut av att spela är den sociala biten. Den spelar med andra som den inte känner. Ibland när ip2 inte förstår hur den kommer vidare frågar han bara någon. Ibland chattar och spelar han med någon har redan känner, som en släkting eller vän. Om en träffar sin kusin på spelet och den inte vill vara med i ens lag så kan det bli konflikter, men sådant går över, menar ip2.
Om ip2 inte hade kopplat av med spel så hade den nog lyssnat mer på musik. Den lyssnar ibland på lugn hiphop för att koppla av. Då lyssnar ip2 via youthube, för det är lättare, det är lätt att bara gå in direkt via appen på mobilen menar ip2.
Medieundersökning - enkätresultat
Innan jag pressenterar resultatet från mitt material, så vill jag upplysa om att resultatet styrs av frågorna jag ställt och att ens resultat alltid kommer vara lite färgat efter hur en ställer frågorna. hur mina frågor ställts och fktumet att vi befann oss i skolmiljö, det vet jag inte hur det har påverkat resultatet, jag vill bara säka att det inte är en representativ undersökning. Bland annat kan jag säga att jag inte frågat om TV-tittande, läsande av böcker eller andra medier, jag har riktat in mig på användandet av spel, Internet och mobilen.
Totalt är det 13 personer som har besvarat enkäten på en högstadieskola i Malmö.
Kön
Jag frågade eleverna om kön på enkäten för att det kunde vara intressant att jänföra tjejer mot killar över lag. Jag skrev endast "Kön: " utan svarsalternativ utan lät de skriva vad de själva ville om de ville besvara frågan. Varför jag gjorde så var för att jag inte vill hålla mig till tvåkönsnormen genom att endast skriva två kön med ikyssningsrutor, och detta var ett sätt för mig att lösa den problematiken (att upprätthålla normen) på. Av de 13 deltagande var det 8 som skrev kvinna eller tjej, 4 skrev kille och en uteblev svar.
Första frågan
Första frågan löd "Gör du något av följande: (Kryssa i det du gör)" följt av 11 alternativ och ett öppet svar.
Hör tänkte jag presentera hur eleverna svarade.
Totalt Tjej Kille inget kön
TOTALT antal tillfrågade 13 8 4 1
Andra frågan
Andra frågan löd "Av det du gör, hur ofta gör du det?" För att det inte skulle se för mycket ut att fylla itog jag bara med de fyra kategorier som jag innan undersökningen gissade att flest använde sig utav, förutom att lyssna på musik för det hade jag en tanke om att alla gör varje dag. Kategorierna jag tog med var: Spelar, Bloggar, Chattar och Tar reda på vad som händer. Jag satte upp fyra alternativ till hur mycket dem håler på med det: Några timmar om dagen, Varannan dag, En eller två gånger i veckan eller Någon gång i månaden.
Resultat:
Spelar:
Alla av de fyra tillfrågade killarna utför någon form av spelande Några timmar om dagen. En av de åtta tillfrågade tjejerna spelar Några timmar om dagen, en spelar varannan dag, en spelar en eller två gånger i veckan och en spelar någon gång i månaden. Den med obesvarat kön spelar inte.
Bloggar:
En av de åtta tillfrågade tjejerna bloggar Några timmar om dagen. Ingen av de tillfrågade killarna eller den med obesvarat kön bloggar.
Chattar:
En av de fyra tillfrågade killarna chattar Några timmar om dagen, två av dem chattar varannan dag. Fem av de åtta tillfrågade tjejerna chattar varje dag, två chattar varannan dag och två chattar en eller två gånger i veckan. Den med obesvarat kön har kommenterat och skrivit "en halvtimme" under kategoring varje dag.
Tar reda på vad som händer:
Tre av de åtta tillfrågade tjejerna tar reda på vad som händer några timmar om dagen. En av de fyra tillfrågade killarna tar reda på vad som händer varannan dag och två gör detta en eller två gånger i veckan.
Konklution:
Det är i antal lita många tjejer som killar som spelar, i procent är det 100% av killarna och 50% av tjejerna. Den stora skillnaden verkar vara att tjejerna inte spelar lika ofta som killarna gör över lag.
Chattar är det många som gör oberoende av kön. Det är 12 av de totalt 13 tillfrågade eleverna som chattar. De flesta chattar varje dag och många chattar varannan dag eller någon gång i veckan.
Det är lika många killar som tjejer i antal som tar reda på vad som händer via nätet. Den stora skillnaden är hur ofta. Tre tjejer tar reda på vad som händer varje dag medan de tre killarna gör det varannan dag eller någon gång i veckan.
Bloggar är det uppenbarligen få som gör. Kanske är det av samma anlednign som intervjuperson 1: att den inte har någon tid. Detta återkommer jag till.
Tredje frågan
Lär du dig engelska när du spelar eller hänger på något forum eller annat via nätet/via mobilen?
Här fanns det två svarsalternativ; ja eller nej. 12 av det 13 tillfrågade svarade ja på denna frågan. En svarade nej. Varför jag frågade är på grund av ren nyfikenhet. Internet är globalt. Det engelska språket är mer tillgängligt än någonsinn. Gör det oss bättre på språket? Frågan väcktes när jag pratade med några spanska utbytesstudenter som menade att vi i norden hade en fördel som hade engelska runtomkring oss ständigt medan mycket översätts eller dubbas till spanska i spannien. Detta väckte min nyfikenhet.
Fjärde frågan
Lär du dig något annat, i så fall vad?
- Fakta om olika saker
-Blir inspirerad av bloggar
- Vad som händer runt omkring i världen. Och jag tar reda på nyheter om populära personer.
- Jag lär mig olika ord osv
- Vad som händer runtomkring i världen.
Femte frågan
Känner du gemenskap när du spelar/hänger eller gör annat på nätet?
Under frågan fanns två svarsalternativ: Ja eller nej. 10 av de 13 tillfrågade svarade ja på frågan. En svarade nej. Två uteblev svar.
Frågan ställde jag efter diskussioner på litteratursemenariet i fredags. Jag hade fått en känsla av att folk kanske umgås på nätet istället för live. detta återkommer jag till när jag skriver om intervjuerna.
Sjätte frågan
Varför sysselsätter du dig med det? Ex, får du uppfylla dina intressen, får du koppla av, får du bekräftelse, ser du dina vänner eller släktingar som du inte träffar annars, eller någon annan anledning.
-För att koppla av och chatta med folk
-Jag brukar spela mot min kusin, vinner ibland förlorar osv..
-Jag spelar för att det är roligt.
-Det känns roligt att surfa på nätet och det sysselsätter mig.
-Jag slösar lite tid, det är roligt.
-Chattar med vänner och släktingar jag inte träffat på länge.
-Jag ser mina vänner/släktingar.
-Har det roligt.
-För att jag gillar att göra det.
-Det är något jag gillar, det är avkopplande.
Sjunde frågan
Vad betyder det för dig att du får göra det?
-Ganska mycket för att jag måste ha kontakt med omvärlden.
-Det är väldigt roligt
-Spel gör livet roligare.
-Allt faktiskt, utan de makapärerna hade livet varit tråkigt och tråkfullt.
-Vet ej =)
-Vet ej
-inget.
-inget speciellt.
-Det betyder mycket att kunna kommunicera.
Totalt är det 13 personer som har besvarat enkäten på en högstadieskola i Malmö.
Kön
Jag frågade eleverna om kön på enkäten för att det kunde vara intressant att jänföra tjejer mot killar över lag. Jag skrev endast "Kön: " utan svarsalternativ utan lät de skriva vad de själva ville om de ville besvara frågan. Varför jag gjorde så var för att jag inte vill hålla mig till tvåkönsnormen genom att endast skriva två kön med ikyssningsrutor, och detta var ett sätt för mig att lösa den problematiken (att upprätthålla normen) på. Av de 13 deltagande var det 8 som skrev kvinna eller tjej, 4 skrev kille och en uteblev svar.
Första frågan
Första frågan löd "Gör du något av följande: (Kryssa i det du gör)" följt av 11 alternativ och ett öppet svar.
Hör tänkte jag presentera hur eleverna svarade.
Totalt Tjej Kille inget kön
TOTALT antal tillfrågade 13 8 4 1
[ ] spelar datorspel 4 2 2 0
[ ] spel på mobilen 8 4 3 1
[ ] TV-spel 4 1 3 0
[ ] lägger upp bilder/ 8 6 2 0
texter/videos på nätet
texter/videos på nätet
[ ] chattar 13 8 4 1
[ ] kommenterar andras 8 6 2 0
bilder/texter/videos på nätet
bilder/texter/videos på nätet
[ ] blogar 0 0 0 0
[ ] twittrar 5 5
[ ] lyssnar på musik på nätet 13 8 4 1
[ ] läser nyheter om kändisar, 6 4 2 0
vad som händer i världen eller
något annat på nätet
vad som händer i världen eller
något annat på nätet
[ ] tar reda på vad som händer 6 3 2 1
(som du kan sysselsätta dig med)
(som du kan sysselsätta dig med)
[ ] Något anat via mobilen eller datorn: 5 4 1
Något annat via mobilen eller datorn:
SMS: 2
MMS: 1
läser blogg: 1
instagram: 1
kläder: 1
sport: 1
MMS: 1
läser blogg: 1
instagram: 1
kläder: 1
sport: 1
Andra frågan
Andra frågan löd "Av det du gör, hur ofta gör du det?" För att det inte skulle se för mycket ut att fylla itog jag bara med de fyra kategorier som jag innan undersökningen gissade att flest använde sig utav, förutom att lyssna på musik för det hade jag en tanke om att alla gör varje dag. Kategorierna jag tog med var: Spelar, Bloggar, Chattar och Tar reda på vad som händer. Jag satte upp fyra alternativ till hur mycket dem håler på med det: Några timmar om dagen, Varannan dag, En eller två gånger i veckan eller Någon gång i månaden.
Resultat:
Spelar:
Alla av de fyra tillfrågade killarna utför någon form av spelande Några timmar om dagen. En av de åtta tillfrågade tjejerna spelar Några timmar om dagen, en spelar varannan dag, en spelar en eller två gånger i veckan och en spelar någon gång i månaden. Den med obesvarat kön spelar inte.
Bloggar:
En av de åtta tillfrågade tjejerna bloggar Några timmar om dagen. Ingen av de tillfrågade killarna eller den med obesvarat kön bloggar.
Chattar:
En av de fyra tillfrågade killarna chattar Några timmar om dagen, två av dem chattar varannan dag. Fem av de åtta tillfrågade tjejerna chattar varje dag, två chattar varannan dag och två chattar en eller två gånger i veckan. Den med obesvarat kön har kommenterat och skrivit "en halvtimme" under kategoring varje dag.
Tar reda på vad som händer:
Tre av de åtta tillfrågade tjejerna tar reda på vad som händer några timmar om dagen. En av de fyra tillfrågade killarna tar reda på vad som händer varannan dag och två gör detta en eller två gånger i veckan.
Konklution:
Det är i antal lita många tjejer som killar som spelar, i procent är det 100% av killarna och 50% av tjejerna. Den stora skillnaden verkar vara att tjejerna inte spelar lika ofta som killarna gör över lag.
Chattar är det många som gör oberoende av kön. Det är 12 av de totalt 13 tillfrågade eleverna som chattar. De flesta chattar varje dag och många chattar varannan dag eller någon gång i veckan.
Det är lika många killar som tjejer i antal som tar reda på vad som händer via nätet. Den stora skillnaden är hur ofta. Tre tjejer tar reda på vad som händer varje dag medan de tre killarna gör det varannan dag eller någon gång i veckan.
Bloggar är det uppenbarligen få som gör. Kanske är det av samma anlednign som intervjuperson 1: att den inte har någon tid. Detta återkommer jag till.
Tredje frågan
Lär du dig engelska när du spelar eller hänger på något forum eller annat via nätet/via mobilen?
Här fanns det två svarsalternativ; ja eller nej. 12 av det 13 tillfrågade svarade ja på denna frågan. En svarade nej. Varför jag frågade är på grund av ren nyfikenhet. Internet är globalt. Det engelska språket är mer tillgängligt än någonsinn. Gör det oss bättre på språket? Frågan väcktes när jag pratade med några spanska utbytesstudenter som menade att vi i norden hade en fördel som hade engelska runtomkring oss ständigt medan mycket översätts eller dubbas till spanska i spannien. Detta väckte min nyfikenhet.
Fjärde frågan
Lär du dig något annat, i så fall vad?
- Fakta om olika saker
-Blir inspirerad av bloggar
- Vad som händer runt omkring i världen. Och jag tar reda på nyheter om populära personer.
- Jag lär mig olika ord osv
- Vad som händer runtomkring i världen.
Femte frågan
Känner du gemenskap när du spelar/hänger eller gör annat på nätet?
Under frågan fanns två svarsalternativ: Ja eller nej. 10 av de 13 tillfrågade svarade ja på frågan. En svarade nej. Två uteblev svar.
Frågan ställde jag efter diskussioner på litteratursemenariet i fredags. Jag hade fått en känsla av att folk kanske umgås på nätet istället för live. detta återkommer jag till när jag skriver om intervjuerna.
Sjätte frågan
Varför sysselsätter du dig med det? Ex, får du uppfylla dina intressen, får du koppla av, får du bekräftelse, ser du dina vänner eller släktingar som du inte träffar annars, eller någon annan anledning.
-För att koppla av och chatta med folk
-Jag brukar spela mot min kusin, vinner ibland förlorar osv..
-Jag spelar för att det är roligt.
-Det känns roligt att surfa på nätet och det sysselsätter mig.
-Jag slösar lite tid, det är roligt.
-Chattar med vänner och släktingar jag inte träffat på länge.
-Jag ser mina vänner/släktingar.
-Har det roligt.
-För att jag gillar att göra det.
-Det är något jag gillar, det är avkopplande.
Sjunde frågan
Vad betyder det för dig att du får göra det?
-Ganska mycket för att jag måste ha kontakt med omvärlden.
-Det är väldigt roligt
-Spel gör livet roligare.
-Allt faktiskt, utan de makapärerna hade livet varit tråkigt och tråkfullt.
-Vet ej =)
-Vet ej
-inget.
-inget speciellt.
-Det betyder mycket att kunna kommunicera.
Medieundersökning - Tillvägagångsätt
Hur jag gick till vägar med undersökningen:
Först bläddrade jag igenom boken Datorspelandets Dynamik, Lekar och Roller i Digital Kultur av Jonas Linderot och läste igenom rubrikerna för att få ett humm om bokens innehåll. efterson jag är intresserad av Genusfrågor och visste att jag inte skulle hinna läsa hela boken så riktade jag in mig på kapittel 2 "man kan beställa ett hembiträde - om pojkars interaktion i The sims".
Därefter var det dax att planera undersökningen. Jag gjorde en enkät som jag tänkte ge ut till eleverna i en klass.Tanken med enkäten var att undersöka vilka medium eleverna använder sig utav, hur mycket tid de lägger ner på det och varför de gör det. Längst upp kunde de skriva vilken könstillhörighet de hade om de ville, varför jag hade med det var för att se om det möjligen fanns en tydlig skillnad mellan killar och tjejers medievanor.
Efter detta planerade jag att djupintervjua två personer i 15 minuter vardera. Länst ner i inlägget förklarar jag hur dessa skulle gå till.
Enkäten såg ut såhär:
Först bläddrade jag igenom boken Datorspelandets Dynamik, Lekar och Roller i Digital Kultur av Jonas Linderot och läste igenom rubrikerna för att få ett humm om bokens innehåll. efterson jag är intresserad av Genusfrågor och visste att jag inte skulle hinna läsa hela boken så riktade jag in mig på kapittel 2 "man kan beställa ett hembiträde - om pojkars interaktion i The sims".
Därefter var det dax att planera undersökningen. Jag gjorde en enkät som jag tänkte ge ut till eleverna i en klass.Tanken med enkäten var att undersöka vilka medium eleverna använder sig utav, hur mycket tid de lägger ner på det och varför de gör det. Längst upp kunde de skriva vilken könstillhörighet de hade om de ville, varför jag hade med det var för att se om det möjligen fanns en tydlig skillnad mellan killar och tjejers medievanor.
Efter detta planerade jag att djupintervjua två personer i 15 minuter vardera. Länst ner i inlägget förklarar jag hur dessa skulle gå till.
Enkäten såg ut såhär:
Medieundersökning:
Kön:
Gör du något av följande: (kryssa i det du gör)
[ ] spelar datorspel
[ ] spel på mobilen
[ ] TV-spel
[ ] lägger upp bilder/texter/videos på nätet
[ ] chattar
[ ] kommenterar andras bilder/texter/videos på nätet
[ ] blogar
[ ] twittrar
[ ] lyssnar på musik på nätet
[ ] läser nyheter om kändisar, vad som händer i världen eller något annat på nätet
[ ] tar reda på vad som händer (som du kan sysselsätta dig med)
[ ] Något anat via mobilen eller datorn:
Av det du gör, hur ofta gör du det?
Spelar Bloggar chattar tar reda på vad som händer
Några timmar om dagen [ ] [ ] [ ] [ ]
Varannan dag [ ] [ ] [ ] [ ]
En eller två gånger i veckan [ ] [ ] [ ] [ ]
Någon gång i månaden [ ] [ ] [ ] [ ]
Lär du dig engelska när du spelar eller hänger på något forum eller annat på nätet/via mobilen?
Ja [ ] Nej [ ]
Lär du dig något annat, i så fall vad?
Känner du gemenskap när du spelar/hänger eller gör annat på nätet?
Ja [ ] Nej [ ]
Varför sysselsätter du dig med det? Ex, får du uppfylla dina intressen, får du koppla av, föår du bekräftelse, ser du dina vänner eller släktingar du inte träffar annars, eller någon annan anledning.
Vad betyder det för dig att du får göra det?
Tack så jätte mycket för hjälpen!
// ikka
De två intervjupersonerna jag intervjuade hade jag ingen exakt mall som jag gick efter, jag ville skapa en dialog snarare än att bara ställa frågor. Det jag höll mig till var att fråga kring de medier de använder, varför de använder sig utav det och vad de får utav det. Jag frågade båda personerna om de tror att det finns något datorspel som är typiskt för tjejer eller killar.
Slutligen jämförde jag enkäternas svar med varandra och intervjuerna med varandra.
Jag försökte sämmanlänka resultatet med mina anteckningar ifrån litteraturen för att se om det fanns något sammanband.
måndag 3 december 2012
Medier - semenarie 3
Jag tänkte skriva vidare om vad vi snackade om på seminariet i fredags.
Vi snackade om interaktivitet. TV var inte interagerande från början. På 90'talet kom mer interaktiv TV. Minns ni när en kunde ringa in för att tävla med att spela TVspelet Hugo? En tryckte på telefonens siffror för att hoppa, ducka, ta poäng och vad det nu var. Plötsligen interagerades TVtittarna i ptogrammen.
"i dag så ringer vi inte ens med telefonen längre" sa en i klassen. När jag tänker på det nu i efterhand så kommer jag på tanken att många av TVtittarna i dag vill inte interageras i TVtittandet. I dag får jag en känsla av att folk tittar på TV för att slappna av och sluta tänka. Vissa sätter på TV'n för att bara ha ett bakgrundsljud för att känna sig mindre ensam och tittar inte ens aktivt. Betyder det att vi har passerat toppen av interaktivitet med TV'n?
Vi tog upp begreppet "Nya medier". Finns det nya medium? Eller blir de gamla i samma stund som de kommer ut på marknaden? Är dem nya? För vem är dem nya? Hur länge är dem nya för olika personer eller samhället i stort?
Vi kan jämföra det med mode. Hur länge är ett nytt mode modernt? Dessutom kommer modet tillbaka efter 20- 30 år. I modevärlden har kasettband blivit moderna på nytt, som en ny kärlek till något gammalt där medium och mode går hand i hand.
Det slår mig att mode är ett medium - som förmedlar budskap. Vad vill du säga om dig själv? Hur vill du framställa dig själv? Hur vill du göra reklam om dig själv?
På tala om reklam om sig själv är facebook en yta där du själv väljer hur du vill framställa dig själv. Du står för reklamen. Det handlar inte om hur du Är utan hur du Vill vara.
Om vi ska komma tillbaka till medium kan vi jämföra facebook med TV. I facebook står vi för innehållet själva - det är en stor skillad till TV där vi blir serverade innehållet.
Vad gör det med oss mediakonsumenter? Vad blir det för skillnad i innehållet? Påverkar det oss på något sätt?
Jag lärde mig något nytt under seminariet, det är begreppet "virala spridningssätt" det är när privatpersoner sprider vidare eller "delar" information, musik ect så att tittarantalet expanderar. Exempel att Dela via facebook via en ursprungssida där en läste/hörde/såg det från början. Sedan delar folk vidare din delning - på så vis expanderar tittarsiffrorna.
Något annat jag lärde mig är att "Cyber" är ett möte mellan en människa och maskin och att cyborhern är den som är ständigt uppkopplad.
Genusvetenskapensdag i morgon!
TIPPS TIPPS TIPPS!
Till alla er som har en stund över i morgon så kommer det vara en rad intressanta föreläsningar med genustema i morgon på orkanen i sal e340 det är under hela dagen men personligen tycker jag det verkar vara mest intressant efter kl 13.00
Till alla er som har en stund över i morgon så kommer det vara en rad intressanta föreläsningar med genustema i morgon på orkanen i sal e340 det är under hela dagen men personligen tycker jag det verkar vara mest intressant efter kl 13.00
söndag 2 december 2012
Rage face vs face to face
I fredags disskuterade vi frågan
Är face to face den bästa komunikationsvägen?
En klasskamrat lyfte den typen av smiilys som är så specifika att de kan förmedla en exakt känsla - om du känner till kontexten eller histoien bakom dem: Rage face.
En menar att rage faces borde vara ett globalt komunikationsmedel - efterdom det är bilder. Jag mensr att de är så baserade på att en vet vad bilden handlar om att de exkluderar väldigt många. Om vi ska prata globalt borde då Kroppsspråket vara universiellt. Alla människor ler när de är glada, ryter när de är arga ect. Det finns såklart inlärt kroppsspråk som är baserat på exempelvis religion, som att en inte borde sitta och visa undersidan av foten var en än är i världen..
Jag fick reda på av Bjørn att nyfödda barn har 7 medfödda kropputtryck/ansiktsuttryck. Det bekräftar att det finns universiella kroppsliga uttryck för mig och att face to face är ett, i alla fall ett av de mest, effektivaste och närmaste rent kontaktmässigt, komminikationsmedel.
Det är en intressant disskussion. För face to face bygger på att en är så nära att en kan ses. Om en inte har möjlighet att ses live, vad förmedlar ens budskap bäst då? och när vi säger "förmedlar bäst" handlar det då om att få fram budskapet snabbast eller med en tolkning som är mest lik ens budskap som en ville få fram?
Är face to face den bästa komunikationsvägen?
En klasskamrat lyfte den typen av smiilys som är så specifika att de kan förmedla en exakt känsla - om du känner till kontexten eller histoien bakom dem: Rage face.
En menar att rage faces borde vara ett globalt komunikationsmedel - efterdom det är bilder. Jag mensr att de är så baserade på att en vet vad bilden handlar om att de exkluderar väldigt många. Om vi ska prata globalt borde då Kroppsspråket vara universiellt. Alla människor ler när de är glada, ryter när de är arga ect. Det finns såklart inlärt kroppsspråk som är baserat på exempelvis religion, som att en inte borde sitta och visa undersidan av foten var en än är i världen..
Jag fick reda på av Bjørn att nyfödda barn har 7 medfödda kropputtryck/ansiktsuttryck. Det bekräftar att det finns universiella kroppsliga uttryck för mig och att face to face är ett, i alla fall ett av de mest, effektivaste och närmaste rent kontaktmässigt, komminikationsmedel.
Det är en intressant disskussion. För face to face bygger på att en är så nära att en kan ses. Om en inte har möjlighet att ses live, vad förmedlar ens budskap bäst då? och när vi säger "förmedlar bäst" handlar det då om att få fram budskapet snabbast eller med en tolkning som är mest lik ens budskap som en ville få fram?
fredag 30 november 2012
Medium och media
I dag pratade vi om vad ett medium är och vad som är skillnaden mellan ett medium och media. Kort sagt kan en säga att ett medium är själva verktyget, sändaren, det en förmedlar media med. Media är själva budskapet. I ett brev är texten, innehållet i orden, media medan bläcket och papptet är medium, det som behövs för att få fram budskapet.
Marshall Mc Luhan har skrivit boken «what is medium?». Hen menar att allt som "förlänger kroppen" är ett medium. Det som gör det lättare för oss. Så som att hjulet är en förlägning av foten för deen tar oss fram lättare. På så vis, med henoms tankesätt, kan jag mena att en rullstol är ett meedium.
«The medium is the message»
«Thee global is the village»
Är två andra citat av samma författare. Två citat som verkar återkomma i annan litteratur om media och medium eller medier.
Marshall Mc Luhan har skrivit boken «what is medium?». Hen menar att allt som "förlänger kroppen" är ett medium. Det som gör det lättare för oss. Så som att hjulet är en förlägning av foten för deen tar oss fram lättare. På så vis, med henoms tankesätt, kan jag mena att en rullstol är ett meedium.
«The medium is the message»
«Thee global is the village»
Är två andra citat av samma författare. Två citat som verkar återkomma i annan litteratur om media och medium eller medier.
torsdag 29 november 2012
The long tail
Jag kommer skriva tankar/frågor utifrån lister "the long tail".
Först skrev han om ekonomin. Det är solklart att det är billigare att publicera e-text än boktext i tidningar eller magasin. Det är lika solklart att det är billigare att lägga upp musik på nätet än att bränna den på en skiva. Detta i sin tur påverkar spridnngen - hur stor tillgång har publiceringen? Fler kan tillgå en text på nätet än i ett magasin. Detta påverkar efterfrågan (demand curve) och priset. (detta känns som en repetion av icroekonomi) Frågan som jag ställer mig är individens efterfråga. Om individen törstas mer efter musik när det finns så mycket musik tillgänglig, eller om en blir mätt på de, trött på det. Jag frågar mig om vi inte bliev lite mer lyriska när vår favoritlåt Äntligen spelades på radion så vi skruvade upp volymen eller sprang fram och tryckte på [rec] på badspelaren. Nu finns det tillgängligt hela tiden, vi kan lyssna när vi vill, så vi sitter kanske inte däe med albumets låttexter och känner in vad det egentligen är artisten sjunger. vi gungar mest med eller stänger av mentalt för att vi är så mätta på ljud. Så: Vill vi ha mer eller slutar vi lyssna på djupet?
måndag 26 november 2012
Falla för fällan
På tala om media kommer jag att tänka på konsumtion. Att vi påverkas av allt som finns omkring oss. Denna låten handlar om det. Att falla för mediefällan.
Identitet - att bli bedömd
På seminariet i dag pratade vi om hur det virituella rummet påverkar den du är. Andras påverkan och att utåt visa vem en är, framställa hur en vill vara, hur andra ska uppfatta en.
I det virituella och fysiska rummet är en dömd att bli bedömd.
Alone Together - Om det virituella rummet. Sem.
I det förra inlägget sammanstälde jag tankar utifrån den litteratur jag läst till dagens semenarie. I detta inlägg vill jag kort sammanställa det vi pratade om på semenariet i dag.
Identitetskapande och det virituella rummet
Första frågan ut var hur det virituella rummet påverkar ungdummars itentitetsskapande. Vilken konsikvens får det? Blir vi den vi är online när vi är i den fysiska verkligheten? Påverkas vår klädstil, självsäkerhet?
Vi pratade om att den virituella verkligheten kan vara en flykt från den fysiska verkligheten. En klasskanrat berättade att den nästan började bete sig som en TV serie-karaktär när den tittat mycket på serien. Med de orden sagda kommer jag att tänka på att det inte ätr någon diret skillnad från att dyka in i en bok. När jag läste boken Hundraåringen Som Klev Ut Genom Fönstret Och Försvann blev jag väldigt possitiv och kände mig lite som hundra åringen och så lättare på livet, plötsligt blev livet så långt! På samma sätt kan jag känns förakt mot män och en slags ilska men också mod och styrka när jag lyssnat på milleniumtriologin. Vi lever oss in i de världar vi flyr till. Oavsett om världen är ett spel, en textbok, ljudbok, TVserie, film, ett socialt forum ect. Flytt verkligheten har vi gjort länge, oavsett social status. Läst böcker, flytt till något nytt. Kanske är det vår behov att förnya och utmana oss?
I det virituella rummet samlas vi som i den fysiska världen har flera hundra mil mellan oss. I den samlade virituella världen delar vi allt. Vi delar musik, ideologi, ideal, mode, normer ect. En klasskanrat berättade om vänner i Turkiet som har opererat sina näsor för att efterlikna en vit västerländsk norm-näsa. Är detta okej? Hur långt ska den virituella världen gå? Så mycket att den påverkar vår fysiska värld?
Detta får mig att tänka på några rader från förra veckans litteratur: Var vi än i världen åker möts vi att liknande människor, liknande städer, liknande affärer, liknande mat. Vi sätter oss på ett flyg ock åker över halva jordklotet från en storstad till en annan och kan knappt närka någon skillnad. Är det detta vi är ute efter? En homogen värld? Var tar alla världens nyanser och speciella egenskaper vägen? Är vi på vär att utrota världens unika skillnader?
I dag lämnar vi värkligheten genom att fly till ett medie, en bo eller virituell värld, men kanske är det så att vi lämnar värkligheten genom ställningstagandet att Inte vara med i facebook och andra medier. I dag tas det mer eller mindre förgivet att en är med i både de virituella och fysiska världarna, vad händer då om en kliver bort från den virituella världen? Missar en då något i den fysiska världen?
Var går gränsen till människa?
Under seminariet diskuterade vi mycket hur det blir om/när vi kommer göra robbotar/hobbotar som är så lika människor att vi inte kan märka någon skillnad. En klasskamrat ställde frågan: Om du fick reda på att alla du mött i ditt liv egentligen inte är människor utan robbotar, hur skulle du reagera då? Skulle det utgöra någon skillnad, det har ju fortfarande varit som det varit och det är förmodligen bra.
Min första reaktion är obehag. Sedan kommer jag att tänka på TV serien Äkta Människor som gick i våras i SVT där hobbotar och människor blev kära och levde ihop. Hobbot är en mänsklig robot som kan minnas, känna, kan göra allt som människor kan i princip. Skillnaden är att den behöver laddas ibland och att det inte fälls vattenliknande tårar när den är ledsen. Vad är det då för skillnad mellan en människa och hobot? Egentlign? Mer än att det inte rinner blod i en hobbot.
På seminariet diskuterade vi om dessa hobbotar skulle ta över jobb vi människor i dag utför. Redan i dag ersätts många jobb med maskiner, var kommer denna utvecklingen leda och varför leder vi oss själva dit?
I dag är det en stor arbetsbrist i samhället. Det är många som inte får något jobb. Varför ska vi då skapa maskiner som ersätter en människas jobb? Även om en människa behöver lön som en robbot/hobbot inte behöver så lönar det väl sig ändå i längden att låta människor få jobba och få lön, betala skatt och bidra i samhället? Varför utrotar vi oss själva?
Döda vs förändra sociala relationer
När vi är ständigt uppkopplade så att vi inte kan vara helt närvarande med människan framför oss i den fysiska verkligheten, tappar vi den telationen då? Dödar vi relationen eller förändras den bara, och blir något annat oberoende av om det är bättre eller sämre? Vad gör det att vi inte ser och känner personen vi komunicerar med, utgör det en förändring i vad vi vågar säga eller hur nära vi släpper in personen?
I deg har vi svårt att slita mobiltelefonens ständiga uppkoppling ifrån oss. Vad händer om vi inte svarar? Vem förväntar sig att vi svarar? En klasskamrat fick en orolig mor på sig av att inte ha svarat på två timmar. hur har det blivit så?
En tanke från en annan klasskanrat är att det är hur snabbt/lång tid det tar för själva meddelandet plus hur lång tid det tar att upptäcka meddelandet och svara som utgör förväntningen. Förr sände vi brev. När brevet färdades med häst och vagn tog det minst en vecka för ett brev att färdas från en stad till en annan, vid längre avstånd tog det månader för brevet att komma fram. Sedan skulle mottagaren upptäcka meddelandet, läsa det sedan tog det en viss tid att kriva ett svar och slutligen att sända tillbaka. När kommunikationsmedlet gick fortare kunde mottagaren få meddelandet snabbare och sända ett svar snabbare. Nu med ett sms tar det en sekund att få ett meddelande direkt till fickan som du kan läsa direkt du mottagit det. det som tar tid då är att formulera och få ner ett svar, som i dag också går relativt fort. Det betyder att sändaren kan förvänta sig ett svar på 1 - 5 minuter om mottagaren svarar direkt. Detta förutsätter att du väljet att ha mobilen nära dig och att du väljer att svara så fort du upptäckt meddelandet. Om du då inte svarar direkt och sändaren inte får ett svar så snabbt som den förväntar sig som det uppstår blixtrar och dunder. himmel och pankaka - personen har inte svarat, vad ska jag ta mig till?! Jag tänker då att det kan vara skönt för sig själv och sin omgivning att dämpa denna förväntningen, det är inte hela världen om en inte svarar direkt.
Identitetskapande och det virituella rummet
Första frågan ut var hur det virituella rummet påverkar ungdummars itentitetsskapande. Vilken konsikvens får det? Blir vi den vi är online när vi är i den fysiska verkligheten? Påverkas vår klädstil, självsäkerhet?
Vi pratade om att den virituella verkligheten kan vara en flykt från den fysiska verkligheten. En klasskanrat berättade att den nästan började bete sig som en TV serie-karaktär när den tittat mycket på serien. Med de orden sagda kommer jag att tänka på att det inte ätr någon diret skillnad från att dyka in i en bok. När jag läste boken Hundraåringen Som Klev Ut Genom Fönstret Och Försvann blev jag väldigt possitiv och kände mig lite som hundra åringen och så lättare på livet, plötsligt blev livet så långt! På samma sätt kan jag känns förakt mot män och en slags ilska men också mod och styrka när jag lyssnat på milleniumtriologin. Vi lever oss in i de världar vi flyr till. Oavsett om världen är ett spel, en textbok, ljudbok, TVserie, film, ett socialt forum ect. Flytt verkligheten har vi gjort länge, oavsett social status. Läst böcker, flytt till något nytt. Kanske är det vår behov att förnya och utmana oss?
I det virituella rummet samlas vi som i den fysiska världen har flera hundra mil mellan oss. I den samlade virituella världen delar vi allt. Vi delar musik, ideologi, ideal, mode, normer ect. En klasskanrat berättade om vänner i Turkiet som har opererat sina näsor för att efterlikna en vit västerländsk norm-näsa. Är detta okej? Hur långt ska den virituella världen gå? Så mycket att den påverkar vår fysiska värld?
Detta får mig att tänka på några rader från förra veckans litteratur: Var vi än i världen åker möts vi att liknande människor, liknande städer, liknande affärer, liknande mat. Vi sätter oss på ett flyg ock åker över halva jordklotet från en storstad till en annan och kan knappt närka någon skillnad. Är det detta vi är ute efter? En homogen värld? Var tar alla världens nyanser och speciella egenskaper vägen? Är vi på vär att utrota världens unika skillnader?
I dag lämnar vi värkligheten genom att fly till ett medie, en bo eller virituell värld, men kanske är det så att vi lämnar värkligheten genom ställningstagandet att Inte vara med i facebook och andra medier. I dag tas det mer eller mindre förgivet att en är med i både de virituella och fysiska världarna, vad händer då om en kliver bort från den virituella världen? Missar en då något i den fysiska världen?
Under seminariet diskuterade vi mycket hur det blir om/när vi kommer göra robbotar/hobbotar som är så lika människor att vi inte kan märka någon skillnad. En klasskamrat ställde frågan: Om du fick reda på att alla du mött i ditt liv egentligen inte är människor utan robbotar, hur skulle du reagera då? Skulle det utgöra någon skillnad, det har ju fortfarande varit som det varit och det är förmodligen bra.
Min första reaktion är obehag. Sedan kommer jag att tänka på TV serien Äkta Människor som gick i våras i SVT där hobbotar och människor blev kära och levde ihop. Hobbot är en mänsklig robot som kan minnas, känna, kan göra allt som människor kan i princip. Skillnaden är att den behöver laddas ibland och att det inte fälls vattenliknande tårar när den är ledsen. Vad är det då för skillnad mellan en människa och hobot? Egentlign? Mer än att det inte rinner blod i en hobbot.
På seminariet diskuterade vi om dessa hobbotar skulle ta över jobb vi människor i dag utför. Redan i dag ersätts många jobb med maskiner, var kommer denna utvecklingen leda och varför leder vi oss själva dit?
I dag är det en stor arbetsbrist i samhället. Det är många som inte får något jobb. Varför ska vi då skapa maskiner som ersätter en människas jobb? Även om en människa behöver lön som en robbot/hobbot inte behöver så lönar det väl sig ändå i längden att låta människor få jobba och få lön, betala skatt och bidra i samhället? Varför utrotar vi oss själva?
Döda vs förändra sociala relationer
När vi är ständigt uppkopplade så att vi inte kan vara helt närvarande med människan framför oss i den fysiska verkligheten, tappar vi den telationen då? Dödar vi relationen eller förändras den bara, och blir något annat oberoende av om det är bättre eller sämre? Vad gör det att vi inte ser och känner personen vi komunicerar med, utgör det en förändring i vad vi vågar säga eller hur nära vi släpper in personen?
I deg har vi svårt att slita mobiltelefonens ständiga uppkoppling ifrån oss. Vad händer om vi inte svarar? Vem förväntar sig att vi svarar? En klasskamrat fick en orolig mor på sig av att inte ha svarat på två timmar. hur har det blivit så?
En tanke från en annan klasskanrat är att det är hur snabbt/lång tid det tar för själva meddelandet plus hur lång tid det tar att upptäcka meddelandet och svara som utgör förväntningen. Förr sände vi brev. När brevet färdades med häst och vagn tog det minst en vecka för ett brev att färdas från en stad till en annan, vid längre avstånd tog det månader för brevet att komma fram. Sedan skulle mottagaren upptäcka meddelandet, läsa det sedan tog det en viss tid att kriva ett svar och slutligen att sända tillbaka. När kommunikationsmedlet gick fortare kunde mottagaren få meddelandet snabbare och sända ett svar snabbare. Nu med ett sms tar det en sekund att få ett meddelande direkt till fickan som du kan läsa direkt du mottagit det. det som tar tid då är att formulera och få ner ett svar, som i dag också går relativt fort. Det betyder att sändaren kan förvänta sig ett svar på 1 - 5 minuter om mottagaren svarar direkt. Detta förutsätter att du väljet att ha mobilen nära dig och att du väljer att svara så fort du upptäckt meddelandet. Om du då inte svarar direkt och sändaren inte får ett svar så snabbt som den förväntar sig som det uppstår blixtrar och dunder. himmel och pankaka - personen har inte svarat, vad ska jag ta mig till?! Jag tänker då att det kan vara skönt för sig själv och sin omgivning att dämpa denna förväntningen, det är inte hela världen om en inte svarar direkt.
Kommer robbotar ersätta oss?
Kommer robbotar ersätta oss och kommer vi sluta träffa människor face to face?
Kommer vi ersätta mänskligheten med maskiner och kommer det sluta med att vi gymmar med wee-fitnes med en personlig tränare som pratar med dig genom TV'n och vi slänger iväg ett kort meddelande på din wall för att det tar kortare tid är att smsa någon och inte på att att ringa någon, då kanske du stör och dessutom tar det för lång tid. Du har till och med glömt bort hur en för ett riktigt samtal så det skulle bli obehagligt om du väl skulle få ett telefonsamtal från chefen. Maskiner är det som får oss att ta oss fram, det som gör saker åt oss, lagar vår mat och tvättar våra kläder. Vi vet inte riktigt hur en gör sådant längre så om en maskin går i sönder fär vi köpa en ny på mobilen med hemleverans och insallation. Vi har inte längre någon mänsklig kontakt och har börjar tappa förmågan av att känna empati. Vi har inte länge en förmåga att lyssna och läsa av andra människor.
Är detta en beskrivning av framtiden, filmen Wall-e eller vår värklighet i dag?
Alone Together - Om det virituella rummet. litt.
Denna vecka som har gått har vi läst vissa delar av Sherry Turkles bok Alone Together - Why We Expect Her. Efterson jag har dyslexi och visste om att jag inte kommer hinna läsa allt så läste jag rubrikerna på lärarens utval av kappitel och valde de som lät mest intressanta. Jag valde ut kappitel 8 - 10. Jag har främst läst kappitel åtta. Här nedan kommer lite tankar uteifrån det jag läst.
Always on.
Detta kappittel handlar om att vara ständigt uppkopplad till den virituella världen. Att alltid vara tillgänglig. Always on. Det började på 90'talet med "de där" som var cyborgs. Nu är alla cyborgs.
"De där", cyborgs-personerna var ständigt uppkopplade. "They could be with you, but were always somew´here else as well." De sa att dem kände sig nakna utan den där mobilen, den där uppkopplingen. Nu är det snarare konstigt om vi inte är uppkopplade. Det är inte en "någon" som ständigt är uppkopplad, för nu är du snarare utesluten om du inte är uppkopplad. Då får du inte den information du behöver - för du förväntas vara där.
Smartphones kallas det i dag, det som då kallades cyborgs. Appar som underlättar det för oss. Det som ändrat hela vårt sätt att resa, shoppa, leva.
Vänta på ett mirakel
För så hoppades folk på att ett mirakel skulle ske, att det skulle komma en blixt från el klar himmel, eller som en sa, att et skulle komma med posten. Nu väntar inte folk på posten utan kollar istället sin e-mail konstant som om det skulle komma ell mirakel. Miraklet har breddats och finns på datesidor, spelsidor och andra sociala forum. Att bara bli medlemm på en datesida ska göra att ditt livs största kärlek plösligen ska komma där mitt framför ögonen på oss. På samma sätt ska vi trolla fram en miljon i fickan av att registrera oss på en spelsite på nätet.
Det är på nätet et sker, som om det inte skulle kunna ske i det fysiska rummet. Än tror vi på mirakel, som om et bara ska komma till oss.
"Verkligheten"
En sak som slår mig i skrivandets stund är att jag gärna vill skriva "på nätet eller i verkligheten". Som att det som sker på nätet, i det virituella rummet, inte är verkligheten. Vad är då verkligheten? Eller som att säga, "Nu har vi dateat på nätet, nu ska vi ses irl" Irl står för In Real Life, I Verkligheten. Så om du skrivit till någon i ett socialt forum, har det inte skett på riktigt då? Skrev du på lådsas? Jag frågar mig då, är det därför det är lättare att kränka någon på nätet - för att det inte är på riktigt, det är helt enkelt på lådsas. Men att läsa en kränkning som är skriven till en är verkligen verklighet. Det är värt att tänka på.
Med tanke på vad som är verkligheten kommer jag att tänka på det Turkle skriver: Whats true and whats "true here". Med det syftar hon till den fysiska verkligheten kontra den virituella verkligheten, framför allt gissar jag att get gäller i spel. Att det som är sant i det virituella rummet behöver inte vara sant i den fysiska verkligheten. "It can be a second life" som hon skriver. Ett andra liv och en annan verklighet som är lika mycket sann som den fysiska verkligheten, bara det att det är en annan sanning.
Identitet på fb
Något som Turkle skrev om är hur vi representerar oss på facebook. Att vi Tror att vi representerar Oss Själva medan vi representerar Den Vi Vill Vara. Vi Väljer vad vi vill skriva om oss själva. Vi håller skenet uppe och om vi skriver av oss om något negativt är det på ett sätt så att andra kan identifiera sig med vad en känner. Det är sällan någon skriver om ett faktiskt misslyckande men dock kan en antirasist hundra gånger fatt skriva om sin ilska över sverigedemokraternas yttrande eller eller en djurrättsaktivist skriver om sin ilska över pälsindustrin, över minkfarmar och affärer som säljer pälskragar på vinterjackorna. men denna ilska är en slags identitet, ett slags engagemang, vilket indirekt kan tolkas som ett slags lyckande. Ett lyckande med att skapa en identitet utåt.
Närvarande i den fysiska verkligheten
Thurkle skriver en berättelse om när hon och dottern var i Paris. här yttrar Turkle sin oro över att dottern inte skulle uppleva Paris när dem var där för att hon ständigt var uppkopplad med sin mobil. Jag kopplar detta till egna resor så som när jag var utbytesstudent och då vissa personer omkring bara umgicks med de som talade samma språk och chattade med vännerna där hemma, missar en inte sin omgivning då? Jag kommer att tänka på min omgivnings ständiga uppkoppling till mobilen. Jag känner att jag missar vad som händer i min irl omgivning om jag är uppkopplad, mailar, smsar, pratar i telefon ect. jag vill exempelvis inte att en vän jag träffar irl ska sitta och smsa eller prata i telefon när den är med mig. Jag känner mig mer distanserad och att personen i fråga inte är närvarande eller att den inte lyssnar, då kan jag lika bra fika själv.
Detta kan jag koppla till att Turkle skriver att "vi är uppkopplade men ensamma". Vi vill hellre vara själv än i sällskap i det fysiska rummet för att inte bli störda i kommunikationen i det virituella rummet. Vi skriver statusuppdateringar och når ut till fler personer på en och samma gångf är aldrig förr. men samtidigt har vi aldrig kännt oss så ensamma, skriver hon om. Jag känner igen mig och kommer på mig själv efter att tråna efter mer och mer bekräftelse. kommunikationerna blir ytligare och ytligare. Det är ingen som egentligen bryr sig. Det enda folk bryr sig om är att uppdatera din status och förmedla sin egna yta. Det är då jag slutade skriva statusuppdateringar. det handla ändå bara om yta. Att framställa sig själv. Varudeklarera sig själv.
Stäng av mobilen?
Många har svårt att stänga av mobilen och vara totalt fokuserad på den fysiska världen. Många känner bland annat ett ansvad över att svara i mobilen om någon ringer eller smsar. "Tänk så ringer någon" kan jag höra vänner svara om jag ger förslag på att de kan lämna mobilen. Vad händer om du Inte svarar? Vad är det som får oss att känna att vi behöver vara kontaktbara 24/7. Vad händer om du inte svarar på ett sms eller på fb inom det närmsta dygnet?
Jag stälde dessa frågorna under senenariet i dag. En klasskamrat svarade då att dens mamma blev orolig över att det skulle kunna ha hänt något när den inte hade svarat på två timmar. På två timmar1 Tänk då om en stänger av och kopplar bort det virituella rummet en hel helg! då tror nog folk att en har dött. Kanska är det då inte konstigt att en känner ett ansvar över att svara. men tror ni att en kan vända på trenden och få sin omgivning att känna att det är okej att inte svara?
Jag brukar inte svara på samtal eller sms direkt. Det kan gå en eller två dagar innan jag svarar, men min omgivning vet om detta och blir därför inte oroliga. På facebook kan det ta en till två veckor innan jag svarar, om jag svarar alls. Det finns ingen plikt som säger att jag måste svara där inne. Om det är viktigt har dem förhoppningsvis mitt telefonnummer.
Kolla mailen på föreläsningen?
Turkle skriver om hur människor kan ta fram mobilen och svara på mail på en tråkig föreläsning. det säger ganska mycket om vår icke-närvaro i den fysiska värkligheten. Jag tänker då på nervösa elever som kollar i sina redovisningspapper och läser igenom om och om igen undertiden dens klasskanrater redovisar. Vi visar då ingen respekt för den som står och redovisar inför klassen. Dessutom sätter en sig själv på förstaplats - att det en själv ska redovisa är viktigare än det dem andra pratar om. Det handlar på så vis inte om den virituella världen i sig utan hur en förhåller sig till den precis som något annat omkring - det handlar om att kunna respektera och visa hänsyn och inte sätta sig själv och den virituella världen i förstahand.
Always on.
Detta kappittel handlar om att vara ständigt uppkopplad till den virituella världen. Att alltid vara tillgänglig. Always on. Det började på 90'talet med "de där" som var cyborgs. Nu är alla cyborgs.
"De där", cyborgs-personerna var ständigt uppkopplade. "They could be with you, but were always somew´here else as well." De sa att dem kände sig nakna utan den där mobilen, den där uppkopplingen. Nu är det snarare konstigt om vi inte är uppkopplade. Det är inte en "någon" som ständigt är uppkopplad, för nu är du snarare utesluten om du inte är uppkopplad. Då får du inte den information du behöver - för du förväntas vara där.
Smartphones kallas det i dag, det som då kallades cyborgs. Appar som underlättar det för oss. Det som ändrat hela vårt sätt att resa, shoppa, leva.
Vänta på ett mirakel
För så hoppades folk på att ett mirakel skulle ske, att det skulle komma en blixt från el klar himmel, eller som en sa, att et skulle komma med posten. Nu väntar inte folk på posten utan kollar istället sin e-mail konstant som om det skulle komma ell mirakel. Miraklet har breddats och finns på datesidor, spelsidor och andra sociala forum. Att bara bli medlemm på en datesida ska göra att ditt livs största kärlek plösligen ska komma där mitt framför ögonen på oss. På samma sätt ska vi trolla fram en miljon i fickan av att registrera oss på en spelsite på nätet.
Det är på nätet et sker, som om det inte skulle kunna ske i det fysiska rummet. Än tror vi på mirakel, som om et bara ska komma till oss.
"Verkligheten"
En sak som slår mig i skrivandets stund är att jag gärna vill skriva "på nätet eller i verkligheten". Som att det som sker på nätet, i det virituella rummet, inte är verkligheten. Vad är då verkligheten? Eller som att säga, "Nu har vi dateat på nätet, nu ska vi ses irl" Irl står för In Real Life, I Verkligheten. Så om du skrivit till någon i ett socialt forum, har det inte skett på riktigt då? Skrev du på lådsas? Jag frågar mig då, är det därför det är lättare att kränka någon på nätet - för att det inte är på riktigt, det är helt enkelt på lådsas. Men att läsa en kränkning som är skriven till en är verkligen verklighet. Det är värt att tänka på.
Med tanke på vad som är verkligheten kommer jag att tänka på det Turkle skriver: Whats true and whats "true here". Med det syftar hon till den fysiska verkligheten kontra den virituella verkligheten, framför allt gissar jag att get gäller i spel. Att det som är sant i det virituella rummet behöver inte vara sant i den fysiska verkligheten. "It can be a second life" som hon skriver. Ett andra liv och en annan verklighet som är lika mycket sann som den fysiska verkligheten, bara det att det är en annan sanning.
Identitet på fb
Något som Turkle skrev om är hur vi representerar oss på facebook. Att vi Tror att vi representerar Oss Själva medan vi representerar Den Vi Vill Vara. Vi Väljer vad vi vill skriva om oss själva. Vi håller skenet uppe och om vi skriver av oss om något negativt är det på ett sätt så att andra kan identifiera sig med vad en känner. Det är sällan någon skriver om ett faktiskt misslyckande men dock kan en antirasist hundra gånger fatt skriva om sin ilska över sverigedemokraternas yttrande eller eller en djurrättsaktivist skriver om sin ilska över pälsindustrin, över minkfarmar och affärer som säljer pälskragar på vinterjackorna. men denna ilska är en slags identitet, ett slags engagemang, vilket indirekt kan tolkas som ett slags lyckande. Ett lyckande med att skapa en identitet utåt.
Närvarande i den fysiska verkligheten
Thurkle skriver en berättelse om när hon och dottern var i Paris. här yttrar Turkle sin oro över att dottern inte skulle uppleva Paris när dem var där för att hon ständigt var uppkopplad med sin mobil. Jag kopplar detta till egna resor så som när jag var utbytesstudent och då vissa personer omkring bara umgicks med de som talade samma språk och chattade med vännerna där hemma, missar en inte sin omgivning då? Jag kommer att tänka på min omgivnings ständiga uppkoppling till mobilen. Jag känner att jag missar vad som händer i min irl omgivning om jag är uppkopplad, mailar, smsar, pratar i telefon ect. jag vill exempelvis inte att en vän jag träffar irl ska sitta och smsa eller prata i telefon när den är med mig. Jag känner mig mer distanserad och att personen i fråga inte är närvarande eller att den inte lyssnar, då kan jag lika bra fika själv.
Detta kan jag koppla till att Turkle skriver att "vi är uppkopplade men ensamma". Vi vill hellre vara själv än i sällskap i det fysiska rummet för att inte bli störda i kommunikationen i det virituella rummet. Vi skriver statusuppdateringar och når ut till fler personer på en och samma gångf är aldrig förr. men samtidigt har vi aldrig kännt oss så ensamma, skriver hon om. Jag känner igen mig och kommer på mig själv efter att tråna efter mer och mer bekräftelse. kommunikationerna blir ytligare och ytligare. Det är ingen som egentligen bryr sig. Det enda folk bryr sig om är att uppdatera din status och förmedla sin egna yta. Det är då jag slutade skriva statusuppdateringar. det handla ändå bara om yta. Att framställa sig själv. Varudeklarera sig själv.
Stäng av mobilen?
Många har svårt att stänga av mobilen och vara totalt fokuserad på den fysiska världen. Många känner bland annat ett ansvad över att svara i mobilen om någon ringer eller smsar. "Tänk så ringer någon" kan jag höra vänner svara om jag ger förslag på att de kan lämna mobilen. Vad händer om du Inte svarar? Vad är det som får oss att känna att vi behöver vara kontaktbara 24/7. Vad händer om du inte svarar på ett sms eller på fb inom det närmsta dygnet?
Jag stälde dessa frågorna under senenariet i dag. En klasskamrat svarade då att dens mamma blev orolig över att det skulle kunna ha hänt något när den inte hade svarat på två timmar. På två timmar1 Tänk då om en stänger av och kopplar bort det virituella rummet en hel helg! då tror nog folk att en har dött. Kanska är det då inte konstigt att en känner ett ansvar över att svara. men tror ni att en kan vända på trenden och få sin omgivning att känna att det är okej att inte svara?
Jag brukar inte svara på samtal eller sms direkt. Det kan gå en eller två dagar innan jag svarar, men min omgivning vet om detta och blir därför inte oroliga. På facebook kan det ta en till två veckor innan jag svarar, om jag svarar alls. Det finns ingen plikt som säger att jag måste svara där inne. Om det är viktigt har dem förhoppningsvis mitt telefonnummer.
Kolla mailen på föreläsningen?
Turkle skriver om hur människor kan ta fram mobilen och svara på mail på en tråkig föreläsning. det säger ganska mycket om vår icke-närvaro i den fysiska värkligheten. Jag tänker då på nervösa elever som kollar i sina redovisningspapper och läser igenom om och om igen undertiden dens klasskanrater redovisar. Vi visar då ingen respekt för den som står och redovisar inför klassen. Dessutom sätter en sig själv på förstaplats - att det en själv ska redovisa är viktigare än det dem andra pratar om. Det handlar på så vis inte om den virituella världen i sig utan hur en förhåller sig till den precis som något annat omkring - det handlar om att kunna respektera och visa hänsyn och inte sätta sig själv och den virituella världen i förstahand.
Tåget: från avkoppling till mediaströmmar
Jag är en av de som dagligen pendlar med tåg. Det har inte alltid varit så för jag är vanligtvis den som pendlar med cyklen. Tåg har då varit ett avkopplande färdmedel för längre resor.
För inte så länge sedan infördes nya pågatåg i skåne och tv-skärmar infördes i vart tågsätt. På dessa TV-skärmar visas nyheter och reklam. Det vill säga små videoklipp, rörliga bilder, texter ect. Så som om det inte vore nog med bilder och media i vardagen så serveras nu ännu mer. Ögonen drass till det blinkande ljuset i ögonvrån så lätt är det inte att undgå. Det som tidigare var en avslappnad skön resa är nu ännu en plats för konsumtion av media. Det är intressant att media är en så inpå oss konstant.
Finns det någonstans som är totalt fritt från mediabruset?
Vi överöses av nyhetef varje dag. Här är en nästan ikonisk nyhetsbild.
För inte så länge sedan infördes nya pågatåg i skåne och tv-skärmar infördes i vart tågsätt. På dessa TV-skärmar visas nyheter och reklam. Det vill säga små videoklipp, rörliga bilder, texter ect. Så som om det inte vore nog med bilder och media i vardagen så serveras nu ännu mer. Ögonen drass till det blinkande ljuset i ögonvrån så lätt är det inte att undgå. Det som tidigare var en avslappnad skön resa är nu ännu en plats för konsumtion av media. Det är intressant att media är en så inpå oss konstant.
Finns det någonstans som är totalt fritt från mediabruset?
Vi överöses av nyhetef varje dag. Här är en nästan ikonisk nyhetsbild.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)